Norrbrolejonen.

Ofta har jag stannat vid Norrbros fäste och sett de två vilande lejonen, som blickat ner med  ett milt leende. Jag hittade deras historia, och så här var det.

1922 blev startskottet för ett intensivt intresse för Egypten. Tutankhamons grav upptäcktes det året och det var en sensation. Allt guld och föremålens skönhet fascinerade. Templen, de stora statyerna och möjligheterna att finna mer och mer, gjorde att resandet började. Det forskades och skrevs och dokumenterades och alla städer ville ha något i sitt offentliga rum, som knöts till Egypten. Kvinnor reste genom Egypten. Någon hyrde en egen flodbåt och flöt genom landet mot strömmen och besökte de stora monumenten. Många välbeställda samlade och så kom föremål att spridas till olika muséer och privategendomar i Europa och Amerika.
År 1923 arbetade Riksarkivets arkivarie Magnus Bååth i Vatikanen med att samla uppgifter om svensk historia. Han fäste sig vid de egyptiska lejonen. De skulpterades på 300-talet f.Kr. åt Egyptens siste farao Nektanebo II.
Originalen fördes till Rom av kejsar Augustus, där de länge vaktade porten till Pantheon. Sedan försvann lejonen i mer än tusen år tills de åter sattes upp vid fontänen på Piazza di Termini. Till Vatikanmuséet kom de genom påven ca 1800.

Bååth lyckades få göra kopior av gips av de båda lejonen. Man kom överens om att en passande plats var vid Norrbro, som leder fram mot Kungliga slottet.
En privatperson, en direktör Josef Jonsson, bekostade kopieringen och gjutningen i brons.  Stadsfullmäktige mottog gåvan 1925. Norrbrolejonen tillverkades på Bergmans Konstgjuteri i Stockholm. Placeringen utfördes 1926 av arkitekt Ragnar Östberg, som stod för den konstnärliga helheten, plintarna de vilar på är huggna i Kallåkersgranit av Bröderna Flinks Stenhuggeri i Bohuslän. Den 20 juni 1926 var lejonen på plats och avtäcktes. De är omkring 2 meter långa och 1 meter höga och plintarna är 1.5 meter höga.

Här vakar originalen utanför Vatikanmuséet i Rom. - Bilderna tagna 1997!