Evas Egypten - då och nu: 2014

Ofta har jag stannat vid Norrbros fäste och sett de två vilande lejonen, som blickat ner med ett milt leende. Jag hittade deras historia, och så här var det.

1922 blev startskottet för ett intensivt intresse för Egypten. Tutankhamons grav upptäcktes det året och det var en sensation. Allt guld och föremålens skönhet fascinerade. Templen, de stora statyerna och möjligheterna att finna mer och mer, gjorde att resandet började. Det forskades och skrevs och dokumenterades och alla städer ville ha något i sitt offentliga rum, som knöts till Egypten. Kvinnor reste genom Egypten. Någon hyrde en egen flodbåt och flöt genom landet mot strömmen och besökte de stora monumenten. Många välbeställda samlade och så kom föremål att spridas till olika muséer och privategendomar i Europa och Amerika.
År 1923 arbetade Riksarkivets arkivarie Magnus Bååth i Vatikanen med att samla uppgifter om svensk historia. Han fäste sig vid de egyptiska lejonen. De skulpterades på 300-talet f.Kr. åt Egyptens siste farao Nektanebo II.
Originalen fördes till Rom av kejsar Augustus, där de länge vaktade porten till Pantheon. Sedan försvann lejonen i mer än tusen år tills de åter sattes upp vid fontänen på Piazza di Termini. Till Vatikanmuséet kom de genom påven ca 1800.

Bååth lyckades få göra kopior av gips av de båda lejonen. Man kom överens om att en passande plats var vid Norrbro, som leder fram mot Kungliga slottet.
En privatperson, en direktör Josef Jonsson, bekostade kopieringen och gjutningen i brons. Stadsfullmäktige mottog gåvan 1925. Norrbrolejonen tillverkades på Bergmans Konstgjuteri i Stockholm. Placeringen utfördes 1926 av arkitekt Ragnar Östberg, som stod för den konstnärliga helheten, plintarna de vilar på är huggna i Kallåkersgranit av Bröderna Flinks Stenhuggeri i Bohuslän. Den 20 juni 1926 var lejonen på plats och avtäcktes. De är omkring 2 meter långa och 1 meter höga och plintarna är 1.5 meter höga.

Här vakar originalen utanför Vatikanmuséet i Rom. - Bilderna tagna 1997!

Den nya utställningen öppnades under sportlovet. Den gamla hade stått i trettio år och nu var det något helt nytt som väntade. Många var hemma i stan eftersom vintern tvekat. Köerna var långa. Man fick ge sig till tåls och i stället glädja sig över det stora intresset.

Föredraget förklarade inriktningen på den nya utställningen. Föremålen har haft många hem i Stockholm.

I den gamla katalogen från 1982 kan man utläsa att drottning Lovisa Ulrika inrättade ett naturaliekabinett på Drottningholm, som innehöll ett antal egyptiska antikviteter bl.a. en mumie, som nu finns på Medelhavsmuséet. 1794 öppnades ett Kongligt museum på Stockholms slott. Detta bestod i 70 år. 1866 stod Nationalmuseum färdigt och då flyttades samlingarna dit.1928 inrättades det Egyptiska muséet i Gamla riksbankshuset vid Järntorget i Gamla stan. Här var Pehr Lugn chef och efter hans död hans engagerade änka.

1922 hade Tutanchamuns grav påträffats. Detta gjorde att intresset för Egypten ökade starkt. 1982 förenades samlingar med ursprung i Medelhavsområdet i ett gemensamt Medelhavsmuseum på Fredsgatan. Sofia Häggman, som är intendent på Medelhavsmuseét berättade om samlingarna och hur de förvärvats. Samlares donationer och tidiga inköp. Major Gayer-Andersons samling gick till en del hit.

Här ett roligt exempel på en skiss, som en hantverkare i Deir-el-Medina en gång gjorde på en lerskärva. Major Gayer-Andersen skänkte 1935 c. 150 sådana till muséet. Här är det en mus som jonglerar, klädd i traditionell dräkt.

Resultaten av ny forskning har också resulterat i större kunskap om mumierna och de kan presenteras genom en helt ny teknik. På det här sättet kan även andra institutioner ta del av forskningen och man behöver inte hela tiden "störa" mumierna eller genomföra dyra transporter.

Barn och vuxna kan vrida och vända på mumierna, göra snitt, klä av mumielindorna och se hur mumierna ser ut ända in på skelettet och även finna föremål, som lämnats hos den döde.

För att ytterligare öka intresset hos unga använder man sig av kända dataspeltekniker.

Man närmar sig utställningen via en pelargång på en matta, som ger en illusion av ökensand. Man vandrar på en karta av Egypten där de kända platserna finns visade.

Keramiken är vackert uppställd i det första rummet.

I ett skåp står en mängd miniatyrer.

Detta stora imponerande huvud av sandsten från 12 dynastien är sannolikt Sesostris I. Det skänktes av egyptiska staten till Sverige som tack för arkeologiska räddningsarbeten i Nubien under 1960-talet. Kungens namn är inte bevarat, men man har jämfört den med den tidens stil. Kungen bär dubbelkronan som är en symbol för Övre och Nedre Egypten